En nyskriven monolog med svart humor.
Hur långt sträcker sig den fria viljan? Sträcker den sig så långt att en människa till och med får besluta om sitt eget slut?
Vera 80 år sätter saken på sin spets. Frisk både fysiskt och psykiskt tar hon flygcertifikat med målet att landa planet i havet, just som solnedgången är som vackrast...
Dottern Veronica tvingas ta hand om de praktiska konsekvenserna samtidigt som hon måste förhålla sig till den anhörigskuld som traditionen lägger på henne.
Själavårdaren Bella levererar automatiska klyschor som hon inte längre tror på. Kan hennes roll som lyssnare ändå erbjuda Veronica tröst? "Om hon vill att det ska vara en häger, så är det en häger."
Föreställningen riktar sig till mogna människor i olika åldrar som ibland funderar över livet och döden utan att för den skull vara deprimerade, sjuka eller väldigt gamla. Några kanske också brottas med den urgamla filosofiska frågan om den fria viljan. Är människan fri att styra över sitt eget öde, eller är det ödet som styr?
Vi dröjer gärna kvar för att ha en pratstund efter föreställningen.
"Pia Naurin har skrivit en luftig text som går i vemod och leende och som Åsa Eek Engquist i Staffan Nattséns regi förvaltar väl." Tomas Forser, DN.
"Flyga högt är föreställning utan döda punkter..." Maria Ramnehill GP.
Medverkande
Skådespelare: Åsa Eek Engquist
Konstnärligt team
Regi: Staffan Nattsén
Musik: Björn Holmudd
Foto: Patrik Gunnar Helin
Producent: Håkan Palm