På Riksteaterns kongress 1964 togs ett historiskt beslut om att starta en särskild skolteateravdelning på Riksteatern. Riksteatern blev därmed 1965 den första svenska teaterinstitutionen med en avdelning som helt och hållet ägnade sig åt scenkonst för barn och unga i skolan.

Genom åren har verksamheten haft olika namn (se nedan) men ända sedan starten varit pionjärer i att söka upp skolelever och på så sätt nå en publik som aldrig tidigare haft möjlighet att se teater. Även repertoaren andades redan från början nytänkande med nyskriven dramatik som bröt mot tidigare mer uppfostrande eller underhållande attityder gentemot den unga publiken.

Ville skildra det unga perspektivet

Riksteaterns teater i skolorna ville skildra verkligheten och samhället utifrån barn och ungas egna perspektiv. Ofta var den tidiga repertoaren omdebatterad och kritiserad på grund av dess avantgardistiska innehåll och förhållningssätt till publiken. När exempelvis den brittiska pjäsen Greppet av Ann Jelicoe spelades 1967 bröt lärare föreställningen mitt i spelet med anledning av hur pjäsen skildrade sexualitet. Det hela växte till en landsomfattande debatt och nådde till slut Sveriges riksdag, där regissören Tom Lagerborg fick stå till svars inför den kristna gruppen riksdagsledamöter.

Nyskriven dramatik är kärnan

Nyskriven dramatik för en ung publik har ända sedan 60-talet utgjort kärnan i verksamheten. Staffan Westerberg knöts bland andra till det tidiga arbetet i slutet av 1960-talet. Han skrev, regisserade och gjorde dekor. Den egna formen av marionett/dockteater han ville utveckla kallade han ”attributteater”. Westerberg startade också Minsta teatern, en grupp inom Riksteatern som 1969–1974 spelade föreställningar för förskolebarn.

Andra författare som skrev för den tidens ensembler i bland annat Växjö och Västerås var bland andra Ingrid Sjöstrand, Siv Widerberg, Staffan Göthe, Göran Tunström och Börje Lindström. Staffan Göthe skrev sin debut En natt i februari för Riksteaterns barn- och unga-ensemble i Växjö – en pjäs som med tiden blev en världsberömd klassiker. Dessa dramatiker stod för en ny våg av revolutionerande dramatik. Även klassiker nytolkades och bearbetades på banbrytande sätt för en ung publik.

Vi är stolta att bära traditionen och kunskapen om nyskriven dramatik för barn och unga vidare. Vi spelar idag i allt från gymnastiksalar, klassrum och aulor till vanliga teatrar och turnerar med fyra till fem teaterproduktioner per spelår, framför allt för åldrarna 6–18 år.

Succé internationellt 

Sedan 1964 har Riksteatern turnerat med barn- och ungdomsproduktioner inte bara i Sverige utan över hela världen, och vunnit en mängd priser och utmärkelser. Under 1990-talet blev Riksteaterns uppsättning av Barbro Lindgrens Sagan om den lilla farbrorn en hit. Den spelades över 400 gånger under sju år i Sverige, Ryssland, Japan, Australien, USA, Kanada, Frankrike, Spanien, Danmark och Norge och återvände sedan till Japan vid ytterligare tre tillfällen, bland annat i Kijo. Faktum är att det idag finns en park i Kijo som heter Unga Riks Garden.

Verksamheten utvecklas ständigt

Riksteaterns arbete för den unga publiken står aldrig still utan utvecklas hela tiden. En viktig del i vårt fortsatta arbete med nyskriven dramatik för unga är exempelvis projektet Länk, där vi sedan 2010 beställer och utvecklar pjäser av professionella dramatiker för unga teaterensembler runt om i landet. Dessutom driver vi med start 2024 ett dramatikerresidens i samarbete med Centrum för barnkultur vid Stockholms universitet liksom repertoarnätverket BURN där tonåringar får vara med och läsa och bedöma såväl pjäser som pjäsidéer och ge oss värdefull input.

_ _ _

Resolution angående skolteatern, antagen vid Riksteaterns kongress 1964:

Den skolteaterverksamhet som Riksteatern under senare år utvecklat i olika avseenden har givit vid handen att Riksteatern, för att fullfölja denna utveckling, står inför en uppgift av oerhört stor omfattning. För att täcka denna uppgift krävs en effektiv utbyggnad av verksamheten och en noggrann bevakning av det stora fält som olika skolformer och olika ålderskategorier medför. Då detta emellertid inte kan ske med Riksteatern nuvarande administrativa resurser är tiden inne för att inom ramen för Riksteaterns organisation skapa en särskild avdelning som har till uppgift att helt ägna sig åt skolteatern. Därvid bör bland annat tas sikte på en samordning av repertoarplanering och lämpliga pedagogiska åtgärder i syfte att förbereda och följa upp teatergivningen, en samordning, som kommer att kräva nära kontakt mellan den centrala skolteaterledningen och företrädare för skolmyndigheter, lärar- och elevorganisationer.

_ _ _

Konstnärliga ledare genom åren

1965–1971 Ebbe Carlson (Skolteateravdelningen)
1971–1975 Ove Wall (Skolteateravdelningen)
1975–1986 Barbro Skantz (Barn- och ungdomsteateravdelningen)
1987–1991 Finn Poulsen (Unga Riks)
1991–1993 Torbjörn Astner (Unga Riks)
1994–2002 Monica Sparby (Unga Riks)
2002–2003 Carolina Frände (Unga Riks)
2004–2010 Lisa Hugosson (Unga Riks/Riksteatern Barn & Unga)
2011–2021 Bengt Andersson (Riksteatern Barn & Unga)
2021–        Malin Axelsson (Riksteatern Barn & Unga)

_ _ _

Källor: Unga Riks – en bildberättelse (1992), Spela Roll – scenkonst för de yngre med Unga Riks (2003), Världens största teater – Riksteatern 1958–1976 (2003) med flera