1940-tal

1940-tal 

Under hela 1940-talet var Nils Jonsson ordförande och sjukkontrollant för teaterföreningen vilket är en spegling av att de som var valda till styrelsens olika poster satt länge.

Ledamöterna bestod av män men under slutet på 40-talet dyker en kvinna upp; fröken Lilly Lundkvist som valdes in som revisorsersättare 1948. Alla manliga styrelseledamöter benämns med sina yrken/titlar men Lilly är fröken Lilly.

Under 40-talet ser vi en kraftig ökning av antalet medlemmar från 230 till 561 i slutet av 40-talet.

Dessutom införs skolteater då föreningen vill öka ungas teaterintresse och en välkänd pjäs är Skattkammarön som bygger på en roman av Robert Louis Stevenson som publicerades 1883.

Foto från Malmö stadsteater Skattkammarön 1950

Under 40-talet ges bland annat:

Per Gynt av Henrik Ibsen, Hamlet och Köpmannen i Venedig av William Shakespeare, August Strindbergs Lycko-Pers resa och Bernard Shaws Pygmalion.

Vi ser En handelsresandes död av Arthur Miller och Jean-Paul Sartres Slutna dörrar.

Opera och operetter var mycket populärt och Figaros bröllop av Wolfgang Amadeus Mozart, som räknas till operalitteraturens mästerverk, spelades i Eskilstuna.

Rid i natt av Wilhelm Moberg spelade också under 40-talet. Pjäsen var en version av romanen med samma namn från 1941. När den kom ut förbjöds den i flera nordiska länder.  Och i Hitlers Tyskland brändes den på bokbål. Berättelsen är en allegori som skildrar det nazistiska förtrycket, men även den svenska regeringens medlöperi. När pjäsen fick sin urpremiär på Dramaten 1942 var det med delar av texten borttagna eller ändrade av censuren, dock framgår det inte om pjäsen var censurerad eller inte när den spelades i Eskilstuna samma år.

Markurells i Wadköping som är ett komiskt mästerverk med hjärtskärande tragiska undertoner av Hjalmar Bergman, spelades för fulla salonger.

I princip alla föreställningar ges 2–3 gånger och det är välfyllda salonger.

Man har satt lapp på luckan vid flera tillfällen vilket innebär att det är utsålt.

Teaterföreningen får årligen anslag från Eskilstuna stadsfullmäktige och 1943 var summan 1300 kronor vilket föreningen är noga med att tacka för i sina protokoll.

Källa: Stadsarkivet Eskilstuna